Last updated by at .

Categories
CX design technology ways of use

Teknik och tekniker – fel när tekniken är stjärnan

Var på ett rå-tekniskt event för ett tag sedan. Internet of things, Artificiell intelligens, producenter av sensorer, batterier och plattformar och så. Ni fattar. Väldigt mycket teknik.

Det häftigaste med teknik idag är enligt mig att den, använd rätt, är helt osynlig eller upplevs helt obemärkt. För att få till det är det extremt viktigt att tänka och designa utifrån en användare. I vissa kretsar helt självklart, i andra mindre självklart.

Jag medger att jag är lite sjuk. Vi är många sjuka, som pysslat med “internet” sedan det begav sig (nåja, för konsumenter i bred bemärkelse, så där under 90-talet). Vi går och tittar och observerar och upptäcker en massa dumma glapp mellan människa och teknik. Och med teknik inkluderar jag den allra enklaste av tekniker men även den mest avancerade. Vi ser glapp mellan människa och stad. Mellan förälder och dagis (förlåt, förskola) och pendlare och buss (speciellt när den är försenad men inte kommunicerar). Vi testar appar, bygger tjänster, fnular och testar.

Det blir galet när teknik står i centrum

Så här går det till att “välkomnas” till ett evenemang kring IoT. Avläsarna har tyvärr lite problem med infallande ljus så en “manuell operatör” måste skapa skugga.

Tillbaka till eventet då. Arrow IoT 2019. Där teknik var temat och till synes också i centrum. Här ser vi en man som försökte komma in. Med hjälp av en lösning som funnits länge och hittat sin användbara plats lite här och där: QR-koder. Effektiv i exempelvis Bank-ID för att bevisa att vi är på en plats och efter det glo lite Face-ID för att identifiera oss (Skandiabanken exempelvis). Både smidigt och ett extra säkerhetslager. Mannen här däremot tvingas till en massa extra aktiviteter och märkliga beteenden bara för att få komma in till ett event han redan registrerat sig till. Det blänker i plasten på hans namnbricka där QR-koden sitter. Det ställer till det. En mänsklig operatör måste vara närvarande vid varje scanningstation för att skapa skugga och vinkla namnlappen rätt. Jo det klart, lite mänsklig kontakt blir det ju. Men av helt fel anledning.

Avläsare har i regel inga problem med små QR-koder. Våra ögon har däremot lite problem att läsa liten skrift på avstånd…

Här ser ni min namnbricka. Vad tänker ni? Precis. Här minglar man runt och vill träffa rätt människor. För det behöver jag komma ungefär 50 cm från människan. QR-koden däremot ser jag loud and clear (QR-koder kan, för den som inte vet, vara vääldigt små och ändå scannas av en kamera utan problem. Helt bakvänt. Ogenomtänkt. Och det krävs inte mycket.

En superenkel lösning som är tillräckligt bra

Denna lilla reflektion – av ett trivialt exempel – bryr sig inte om vilken (lika billig och enkel) teknik som hade kunnat göra detta mycket bättre. QR-koder kunde säkerligen funkat alldeles utmärkt som lösning. Det som behövs är att man som ansvarig gör minst två superenkla saker. Dessa är delar av ett mer omfattande tillvägagångssätt och alla med kännedom och erfarenhet av tjänstedesign, UX/CX research eller andra design-verktygslådor där användaren står i centrum känner dom. Jag vill hävda att gör man två förhållandevis enkla saker så kommer man nästan helt automatiskt och gratis väldigt långt. Gör man en tredje sak, som kräver ett lite lekfullt och nyfiket drag, kommer man ofta hela vägen fram till en mer än OK lösning.

1 Sätt människan i centrum med några enkla frågor

Vilka är våra användare? Lista dem så gott ni kan. Tidigare erfarenheter?
Vilka är våra mest centrala (prioriterade) användare? Vilka är mer avgörande? Vilka dikterar mer än andra hur er lösning ska se ut? Varför? Låt flera perspektiv utrycka sig, gärna så många som möjligt och även de utanför projektgruppen.

Gör gärna mycket mer än så, men gör i alla fall detta.

2 Deras önskade effekter och resultat

Ni vet säkerligen exakt vad ni vill få ut av er lösning, i mitt fall ett event. Men vad vill de olika användarna få ut?
Om de klappar er på axeln och säger “wow, det var såå bra”. Vad har hänt då? Vad stod ut och var mer än bara OK?
Vad har de för mål? Vad vill de känna, göra, komma ihåg? Vad ligger bakom dessa mål, alltså varför vill de detta? Hur når de dessa mål annars, utan er lösning (var absolut bättre än så)?

Institutionella falska sanningar finns i de flesta organisationer och är livsfarliga. De är exempel på hur tradition, rutin och erfarenhet kan bygga upp en kontraeffektiv och direkt farlig kunskapsbas som inte reality-checkats på länge. Så. Tala med en användare. Det är bättre än noll. Faktiskt en 100%-ig förbättring. Tala sen med 5 personer istället för 1. Kan varje inblandad person i projektet tala med 2 personer? Helt plötsligt har ni användarens egna ord med i leken med liten insats. Involvera dem som faktiskt talar med användaren (kundtjänst).

Skriv upp användarnas mål i en kolumn. Skriv upp era mål (affärsmässiga och annat) i en annan kolumn. För en dialog kring hur/var ni ser kopplingar och en form av förklaringsgrad för hur användares mål kan sitta ihop med företagsmål. Därefter kan ni fokusera på att skapa lösningarna för användarnas mål, vara trygga i att ni har en koppling till affären, och därmed kunna/våga ha användaren i centrum.

Två superenkla saker som sagt. Lite oroande att jag skriver dessa och tycker att det behövs.

3 Ett litet test

Om ni på riktigt vill och vågar förflytta er från era egna lokaler och ut till användaren (de snackar de flesta om)… Det är läskigt att sätta något ofärdigt i handen på riktiga kunder. Till och med tankar. Men gör det. Testa. En uppmaning och teori kan inte förklara det. Testa bara. Det är en häftig känsla. Inte alls så farlig som du tror. Den centrala frågan blir: hur kan vi testa det vi vill skapa på ett sätt som samtidigt är enkelt nog för oss att faktiskt få gjort? Planera inte det perfekta, planera det som blir gjort. Läs på lite om piloter, prototyper och hypoteser. Beskriv ert test så ni vet att ni testar rätt sak, vem ni testar på samt hur ni mäter (muntlig feedback som bekräftar/bestrider, är fullt godtagbart, ofta även berikande) . Allt går att testa. Jag har själv konstruerat och faciliterat organisatoriska prototyper av och i organisationer som alternativ till större planerade omorganisationer.

Alla organisationer och företag måste verkligen observera och återkoppla allt detta till synes småttiga. Det är så vi måste träna. CX (customer experience, i det här fallet) är inte för UX-folk och designers. Det är för alla när tekniken blir så central i de flesta branscher och affärsmodeller, samt genomsyrar de flesta interaktionsytor mot användare och kunder. Visst är det underbart när företag prioriterar det såpass mycket att medarbetare kan dedikera sig helt och hållet till kunder och användare. Men där är inte alla, och därför är det viktigt att det inte är en frågan om antingen eller. De 3 punkterna här är en dummy way som inte är så dum, om alternativet är att du inte gör någonting för att det blir för omfattande för ditt tycke, smak, tid, budget eller annan begränsande faktor.

Känns det läskigt. Bra. Utmana dig och gör något som är läskigt, men inte så läskigt att du inte vågar. Skruva sedan upp volymen lite. One foot in front of the other, we call it walking.

Categories
artificial intelligence future just a reflection technology

AI optimerade vinstmaskiner

Var har jag sett detta tidigare? I alla fall, vilka delar i detta är bekant?

Två bra frågor när vi hör något nytt, ställs inför något okänt och måste hantera förändring. Sällan är allting nytt och 100% jobbigt. Vi känner ofta igen delar. Inget nytt under solen liksom. Fler närbesläktade frågor förfinar det hela, men det är ett annat ämne.


Läste NY Times artikel, i en serie av många, om sökandet efter grundläggande regler för säkerställandet av viss etik inom AI nyligen. Gruppen kom fram till en ganska stor uppsättning. Exempelvis, och föga förvånande, transparens kring företags användande av AI, säkerställandet av diverse utvecklar-team, industrisamarbete kring regler och regelefterlevnad m.fl.


Förhoppningsvis kan en ganska liberal hållning till AI och etik funka – vinstdrivande företag ska sätta egna “checks and balances” på plats. Men kan vi leva med “förhoppningsvis”? I en annan artikel utrycker Brad Smith, Microsoft’s president and chief legal officer “We don’t want to see a commercial race to the bottom…law is needed”.

Var känner vi igen detta ifrån?


Lyssnade nyligen på en AI-podcast (det blir ett par) där Stuart Russell i en diskussion om AI och framtiden krasst konstaterar att (fritt översatt från engelska):

AI-system redan tagit över i världen. De kallas företag (corporations), vinstmaskiner som optimerats just mot vinst.

Good point. De är väldigt lika logiken i AI-algoritmer och utrycker lite av de faror de smarta människorna fnular på för närvarande. Vad händer om de optimeras på ett sätt så att de frikopplas från “vett” och “kontextuellt hänsynstagande” (läs: miljö, världen, välmående på lång sikt).


Intressant liknelse. Inte perfekt. Intressant.

Categories
business transformation technology work

Ska vi slösa några år på AI-frågan?

Eller lite mer utförligt: finns det en risk att vi (i onödan) slösar bort dyrbar tid på AI-frågan, precis som vi gjorde med “digitaliseringsfrågan” när det begav sig? Kort svar: ja, risken är överhängande. (För den stressade: förslag på en del av lösningen.)

I snart 15 år har jag på olika sätt arbetat med frågor kring digital teknik, nya beteenden, digitalisering, affärstransformation – det finns många namn. Gemensamt för arbetet, oavsett projektets plats i en organisation, har varit att det handlat om något nytt. Det var magiskt. Digitalt, svepande utryckt, löste det mesta. Specialister anställdes, som i ett slags vakuum skulle ansvara för och driva den digitala frågan. Dessa satt rätt ofta på marknad. Där var man framåtlutad. Buzzwords haglade som knott en sommarkväll.

Under en lång period, och i vissa fall pågår detta tyvärr ännu, slösades otroligt mycket tid. Avdelningar såg på saker och ting helt annorlunda. Inte för att det som en naturlag faktiskt var så, utan för att man lät det bli så. För att göra en lång historia kort, här är en förenklad diagnos på denna tid: dels de många specialisterna på olika avdelningar med olika drivkrafter, prestige och incitament. Helt klart ett mellanchefsproblem. Men en minst lika stor anledning är hur generalister underskattades. Det ser vi tydligt så här i efterhand. Det krävs kunskap och förståelse överallt. Ligamenten, lederna, synapserna, broarna. Kittet.

Nu är vi nog tyvärr där igen. Denna gång är fokusämnet AI. Det går inte en dag utan en AI-nyhet. Den ena sexigare och mer visionär än den andra. Det finns inte ett företag där ute som inte talar om AI. I vårt dagliga konsultarbete i en mängd branscher dyker ämnet upp titt som tätt. Det finns inte ett startupbolag i världen (känns det som) som inte hävdar att deras lösning bygger på AI (vilket de ofta inte alls gör). Förståsigpåarna blir fler och fler. Jag vill då bestämt inte framstå som en. Men jag gör vad jag kan för att försöka förstå vad det handlar om, och lika mycket vad det inte handlar om, samt hoppas ha fingertoppskänslan att balansera rätt. Slå till mig annars. Förhoppningsvis blir jag en god generalist med ett bra nätverk av specialister. För det, vill jag lova, behövs där ute. Generalister. Denna gång måste de vara på plats i tid, i alla de olika delarna av företaget. Det är arbetshypotesen.

Så nu tänker vi på Co:LabX att vi flippar på specialiststeken och fokuserar på detta med generalister. Vad gör man först av allt? Research och tar en massa möten. Vad gör man sen? En pilot. Och här är den. En 1,5-dagars utbildning för att bli generellt sett Startklar för AI.

Categories
design technology ways of use

Spotify and an audio plus visual use case

Spotify is making an interesting move with Spotlights in the podcast segment (or podcast behavior), fairly expected I would say. In one way it seems like a small addition to the core that is audio streams, but from a use case perspective it’s a rather large move from device in pocket (passive) to device in hand (active). This new use case is the interesting thing to look at, not the technology or new media type attributes.

Will be interesting to see how that plays out. I for one would love some cured tech news podcast type stuff. I can also see the value in added visuals and a new type of story telling and communication. But at the same time, am I now going to relate to, and use, Spotify like I relate to, and use, Youtube?

Personally I’ve been on about (simple prototypes proactively to Swedish Radio) at least experimenting with visual media as they explore what radio is in this technology paradigm. Everything about the definition has changed. Broadcasting music, stories and news over audio frequency (and nothing else) doesn’t mean working with radio primarily has to worry so much about that anymore. It was one mean to an end.

The media convergence happening now, combined with our attention situation/challenge, actually puts radio (or rather audio-first…) in a very interesting position. So far text (text first) based publishing seem to have been best at merging media types.

Categories
future just a reflection technology

The threat of artificial intelligence more intelligent than ourselves

Detta med artificial intelligence va? EU-parlamentet släppte sin robotrapport. Massa möjligheter men också hot. Kill switch? Jo, det känns kanske tryggast så. DI Digital lyfter även denna biten:

Men utredningen belyser också att robotar kan utgöra ett potentiellt hot mot människor. Det finns en möjlighet att AI kommer att vara vida överlägsen den mänskliga intelligensen, heter det. Om det inte kontrolleras riskeras människans överlevnad.

från DI Digital

Jag slås av att vi också kan våga se det som så att om robotar blir mer intelligenta än oss människor så kanske vi har en bättre chans att överleva. För så intelligenta beslut har vi väl ofta inte tagit? Just a thought.

Categories
design digital technology

mind expanding examples of objects with meta layers

IoT, voice, predictive search, contextual search and so on. In “the future”, lots will happen very differently. Part of that lot, are very simple and mundane interactions and tasks. These two videos help not only expand ones view of how these simple things will be carried out in ways that might still seem magical, but also provide proof of how imminent this magic is.

Here’s interacting with a knob that isn’t there, but the interaction with that non-present knob is physically there. Get it?

Build further on ordering coffee instantaneously from the coffee maker with “pre-emtive orders” and/or voice. “Buy more coffee”. Beep.

https://www.youtube.com/watch?v=EHMXXOB6qPA

I can definitely dig that future.

Categories
business transformation digital transformation organizational strategy technology video clip

online mobile in offline and why it’s wrong

Margot Langsdorf from PSFK on Vimeo.

A good reminder of a few things. There’s not offline and online. Connectivity is simply a new dimension and mobile is hence about mobility. Which means there’s confusion to be experienced when/if working on mobile strategy and digital strategy and social strategy. Maybe it’s best to just talk about strategic planning and thinking for being real world ready…

The holistic approach to digital strategy is simply about the real world

In the article Why Nordstrom’s Digital Strategy Works (and Yours Probably Doesn’t), from Harvard Business Review, the three authors (from MIT Sloan School of Management, MIT Sloan’s Center for Information Systems Research and University of Texas at Austin) stress the fact that although a great number of respondents (in their research) expect competitive advantage from SMACIT technologies (Social, Mobile, Analytics, Cloud, IoT) – it’s unlikely to happen. Those technologies are rather minimum requirements, and highly available to boot.

The trick lies in how you combine, deploy and use them. Yes, that’s when you add a strategy behind it all. But as is often the case with strategy – it’s mostly a word used (bantered) and rarely a concept well practiced. Reasons being lack of a true aim, a real problem to overcome, no sober discussion around strengths to focus on and weaknesses to accept, overly unrealistic expectation (feels good and looks good, but doesn’t help with crafting strategy that actually helps) etc. So it’s unlikely to happen not because it can’t happen, but because the concept of strategy is so poorly practiced.

The Nordstrom example they use highlights the difference between disparate initiatives in different parts of an organisation – masquerading as digital strategy – versus a coherent and holistic approach that realizes that a powerful digital strategy that actually accomplishes something has to take the full picture into account. Not mobile. Not social. But how everything fits together in the real world, and in real situations, with the business in the center.

This is not a matter of having the best apps, analytics, or social media tools. Instead, it’s a matter of tending to the details of building integrated digital capabilities, one at a time, making the right data accessible, and simplifying processes. Most retailers will struggle to do this because they haven’t architected their product or customer data for easy access by the new digital capabilities. Without those core capabilities, integration with and among new digital capabilities is virtually impossible.

  • building integrated…
  • data accessible
  • processes
  • easy access
  • integration

Notice how all of that has nothing to do with technology and everything to do with how people are going to work with it. And that demands understanding why it’s needed at all (what can we do better, i.e. what problem do we have today). These aspects revolve around the business, they highlight the importance of stakeholder alignment, cross departmental understanding, processes etc.

The authors sign off by suggesting that we Develop a strategy for succeeding in the digital economy—a purpose that leverages your unique capabilities and responds to market opportunities. Then grab every technology that takes you there.

And thinking about how to succeed in the digital economy is, of course, equally thinking about how to be real world ready. So if strategy is a word that sets the wrong tone and triggers the wrong associations – just make it about the real world.

Categories
business transformation future technology

future of key societal institutions

So, as mentioned earlier, banking is one of the most exciting industries from a service design perspective and definitely one on the verge of really being disrupted. Perhaps less likely by new entrants surprising the old dragons, but rather one or more old dragons to finally redefine and rewrite their ”normal” approach to banking.

In my feed, these two initiatives surfaced. Don’t know how serious they are with this, but we’ll see.

nordea innovation challenge

Nordea Bank Challenge
A team from IBM, Nordea and Apple were available for all the teams through out the event.

Deutsche Bank, future of banking

Design boom - future of banking
A future of banking event by designboom, in collaboration
with Deutsche Bank.

If banking, as a key institution in society yet until recently quite unlikely to progressively move forward, is doing it , who aren’t, yet? Library and other public services? Governments as such? Traditional education system? What area or industry is the least progressive and change embracing, I wonder.

Categories
business digital future technology ways of use

Robinhood and the disruption of financial services

The financial service sector is one of the most interesting ones in terms of burgeoning disruption. A sector up until fairly recently not seen as especially dynamic – mainly because the sector itself seemed, and perhaps still is, largely uninterested in advancing things – is now rattling, shaking, squeaking and bustling in every way.

Simple Bank sold to BBVA. Tink, a Swedish company, raises more capital and claims 2% of the swedish population holds an account. In the same area, that of personal finances and money management, is another Swedish start-up in Dreams, helping individuals better save money.

This kind of stuff is natural when you think of the meaning of banks (or whatever we’ll call it). Why individuals need them in their lives. Entrepreneurs focusing on user value, solving problems and seing unmet opportunities, create these things because they should exist. They make sense. And as living our lives involves money and financial services, and technology allows for it, that industry is now booming. Great for almost everyone.

From private finance to investment and trading

Many of the new players in financial services have focused on payment and personal finance. At least the user facing ones. Robinhood takes it in another direction, that of trading.

If I were part of the old school trading industry, I’d be paying close attention as the waves of disruption come rolling in. But, what struck me in the Wired article on Robinhood, is the quote below, where the founders paint a picture, a usage scenario, that really helps us see the viability in the service, and hence potential democratisation of trading.

We all know how toilet breaks, queuing in line, bus rides, ad breaks, just-after-eating-up, micro breaks etc and so on are devoted (more by some) to not only instagram and Facebook – the status check of the collective also known as group of friends – but candy crush, poker, casino and other game like apps, providing that micro fix of excitement. Every gambling company I’ve come in contact with knows (and struggles to perfectly articulate) that intersection of fun/excitement and risk/benefit tickle. But it’s right there in the middle, which is why trading – when made accessible like this – might very well find its way into that usage occasion. I think Roobinhood perfectly exemplifies the importance of looking at behaviours in combination with technology and business vision.

Standing in line for coffee may seem like an awkward time to trade stocks. But for the makers of the new app Robinhood, those casual moments are exactly when they want to reach a new generation of potential investors who might otherwise feel the markets are closed to them.

Robinhood - democratizing stock trading
Screen grab from Roobinhood

Categories
business digital future internet technology

From 2009 to 2014 – the deal-breaker that is APIs

an rfid and twitter powered cat door via psfk.com

Back in 2009, the above twitter/rfid cat door surfaced in my feed. I remembered that me and a colleague of mine (a brilliant digital director now at North Kingdom) had an interesting discussion about possible futures of APIs in general and connected physical things more specifically. It’s really ever since (and before that) that I’ve been bookmarking and in other ways saving and reflecting thoughts on what I label “offline/online”.

If the internet as such is now finding its way into the minds of the less technically advanced, the second revolution re: internet is the physical one.

I often get “oh shit” reactions when I let my thoughts wander. I had one while preparing a deck and a few workshops around the subject of brand strategy and digital strategy considering the new reality that is networks and the dramatic impact it has on businesses, communications, great ideas etc. I had completely missed the Watson API. I mean, Watson computer. Cognitive powers. AI. API. When that evolves. Oh shit. My head hearts.

An API for the Watson computer by IBM
The IBM Watson API, over at Programmable Web.