Last updated by at .

Make your bedroom happy with Viking Beds

Viking Beds of Sweden from funny you should ask on Vimeo.

Viking Beds of Sweden, ett litet familjeägt företag ifrån djupa Småland, är ett trevligt varumärke jag fått stifta bekantskap med. Workshop, besök fabriken i Landsbro (som om allt går vägen är dubbelt så stor), sängprovande och slutligen köp av egen Viking Bed (jag skriver under på hur jädrans sköna dom är).

Efter intervjuer, observationsstudier, siffergenomgång och det sunda förnuftet hos de affärssmarta grundarna kommer man fram till att…dra mig vilken makt återförsäljarna har. Vi valsar in med ett par 3 varumärken i skallen (vilka vi också testar). Kanske en favorit, inte helt osannolikt genom rekommendationer från bekanta. Sedan står vi där med (felaktiga) uppfattningar om hårdheten, naturmaterial och individuella behov, men börjar mer och mer dumpa ansvaret på sovspecialisten (läs: säljaren). Hen ställer frågor av ergonomisk natur som vi lite ovant svarar på. Jo, jag har ju breda höfter. Nja, jag ligger nog mer på sidan. Det hela avslutas med den frustrerande och avgörande frågan, genom vilken ansvaret kraschlandar hos oss igen, “men i slutändan ska det kännas bra för er, vilken tycker ni själva bäst om?”. Tack för den. 30 lax, och den som känns skönast för mig gäller.

Vad gör man med högst begränsad budget (till skillnad från Hästens sängar när det begav sig), otroligt ambitiösa tillväxtmål och en stor geografisk marknad? Tro det eller ej, men TV-reklam flyter upp som det mest potenta första draget.

Make your bedroom happy kommer från observationen att sovrummet kan anses vara det mest mobbade, exkluderade och illa behandlade rum vi har. Speciellt när folk kommer på besök. Släng in den där grejen så länge, ställ in ostruken tvätt bakom sängen, ja men den kan stå där tills helgen, göm den här inne. Sängen är en sak, den ska (och kommer att) vara mycket skön. Allt talar för det, oavsett varumärke. Men stackars rummet då? Vi menar att sängar inte är så mycket annorlunda än bilar och kläder; vi vill känna att vi väljer, vi har ju stil, smak och tycke utöver en sned rygg. Sen väljer vi gärna det andra väljer ändå (hur många tror att den blommiga modellen säljer speciellt mycket, hur cool den än är?).

Viking Beds of Sweden skapas helt i Sverige. Teknik, material och tillverkning konkurrerar fint med de andra. Men bättre är att lyfta något annat. Valmöjligheterna och det faktum att som central möbel kan den göra under för ditt misshandlade sovrum. En misshandel du ofta erkänner dig skyldig till efter utfrågning.

Men så bred kommunikation trots återförsäljare? Jo, det är extra skönt och tryggt att välja något som inte är helt okänt. Speciellt efter ett ursprungligen rationellt förfarande, men i slutändan (och med säljarens hjälp) väldigt öppet och godtyckligt val. Då vill du gärna ha något du känner till, och vet att andra känner till.

Sen kan jag personligen tycka att något sängvarumärke borde åka runt med en buss, tuta som hemglass, och få alla stackars ryggar i kvarteren att komma in och provligga deras sängar. Det, om något, kommer du ihåg. (bumper sticker suggestion: “vill du sova skönt? Ta rygg på oss”. Ha!)

brutal focus, simplicity and consequence

An example of brutal simplicity and great (for some) value is this little alarm clock that goes off if it’s sunny, and you really should get outside, and doesn’t if the weather is shit. Perfect for weekends and holidays.

Nivea Sun, Sun Alarm App from AgênciaClick Isobar on Vimeo.

do your exercise or experience blackout

Slightly more advanced idea here, but brutally focused and determined to actually work. Many digital services can fail at solving the real “flesh life problem” because they can be forgotten about, overlooked or – due to laziness and self-deception – not used enough or discontinued altogether. Sure, positive motivational drivers can be effective or maybe even more effective than threat of loss, but that’s another discussion.

From PSFK:

The FitBit tracker is able to monitor and log in various activities such as steps taken, amount of sleep, and calories burned. The hack works by connecting WeMo, an Internet-controlled power outlet, to the FitBit device. When a certain goal isn’t achieved, the power outlet automatically turns off, shutting down connected electronic devices like a gaming console, computer, or even the fridge.

The online/offline marriage is really interesting when the two, if you will, have real consequences and effects for each other should [criteria] not be met. The quantified-self-fork from this years’ CES is one example where this is highly relevant. Let’s call it real life gamification, where the game ain’t necessarily all fun…

another kind of 2.0

I’ve recently come across quite a few articles and posts about technology, social media and how we use it and how it effects us. Not seldom in a negative way. Unsurprisingly there’s an upswing at the end of a year and beginning of a new. Wise to stop, and reflect over life in general. How to get more time over. Stay in better contact. Or the opposite. There’s this post (swedish) about digital downshifting and how it’s a trend and this post about Adam Brault quitting Twitter for a month, reflecting over the Dunbar number and how twitter is “outsourced schizophrenia”.

Twitter is outsourced schizophrenia. I have a couple hundred voices I have consensually agreed to allow residence inside my brain

In conversations about interfaces, interaction and the roll of the internet in peoples’ lives, I keep arguing that the most used interaction method will be close to invisible. I don’t agree with those saying “touch is the ultimate method” because it demands of me that I’m interested in interacting.

Walking around on a sunday thinking about maybe going to the modern museum doesn’t mean that I want to interact with my fingers – all I want to know is the opening hours and what exhibitions are on. All I need is an answer. In a far future, when a chip is in my brain, and the internet knowledge is indistinguishable from my “flesh knowledge” questions thought are questions asked – and answered. Internet – interacting.

So I found this film very interesting. A very true 2.0 about technology is more about it being a bit boring. It’s when most of it is invisible. When it’s so obvious that we all can do almost everything but why should we.

Connecting (Full Film) from Bassett & Partners on Vimeo.

arduino – a perfect open source wedding

Hadn’t seen the documentary about the Arduino project before. I was struck by the the 3D printer built on open hardware Arduino, printing open source coat hangers and how this is the ultimate wedding of the connectedness, collaboration and openness of the internet, and how that is power in numbers. I’ve been facinated by MIT Media Lab for a long time, so was happy to find that representatives of MEDEA Collaborative Media Initiative down in Malmö, Sweden, were part of the Arduino project, although started in Ivrea in Italy (Arduin being an important character for the city of Ivrea) and soon consisting of a great mix of people and co-collaborators. Watch the film, there’s an interesting story behind the hardware and an inspiring case of collaboration across boarders, based on mutual interest.

Arduino The Documentary (2010) English HD from gnd on Vimeo.

real-time translation technology and implications

Ray Kurzweil on Translation Technology from Nataly Kelly on Vimeo.

From Singularity Hub

I wonder if we have any idea (well we have some) of the possible implications of this? I mean, the obvious ones are, well, obvious. But what about the role language plays in keeping societies and cultures intact. That is, actually feeling like a specific culture as opposed to all other cultures. In socialization and learning a language amongst other things, you get spoon fed your culture (albeit small spoons). What you say where and to whom and in which situation is different between cultures, so imagine instant translation amongst foreigners. It’s bound to have an effect. Imagine not being able to keep things from foreigners?

It’s like the equivalent of people mistakenly posting a little too much on Facebook and hence to everyone, but in use of language. Instant translation gadgets would effectively force you to mind your every word and not just your every Facebook post. Ubiquitous real-time translation that you might not even be aware of in any given situation. Oops.