Det var då det. Personlig styrka och moral, det var eftersträvansvärt. Inte bara en framtidssäkring helt enkelt, med eventuellt förmånliga villkor (vilka ju kunde kommunicerats), utan mer än så. Det sa någonting om din karaktär och styrka. Din mentala styrka till och med. Och med det sagt; vad detta då sade om alla som inte sparade.
Idag ser det lite annorlunda ut, men bygger helt på samma premisser. Realisera ditt drömkök, klart du måste synas med senaste mobilen, självklart ska även du ha segelbåt. Vad säger det annars om dig?
Må hända gör detta, sparandet och konsumerandet, något omedelbart konkret för oss. Men än viktigare säger det mycket om oss. Det är en generalisering av oss. Med kommunikation finns alltid två grupper, oftast samma individer i två roller. Den där vi agerar och den där vi förstår vad agerandet signalerar (att vissa kör Bently och andra cyklar). Den senare rollen in action kallas självklart för “samhället”. Samhället, som för övrigt Tomas Steinfeldts träffsäkert ringar in.
“Det är det väsen som ingen någon gång har sett, hört eller känt, men som ändå behandlas som någonting som existerar i verkligheten: Jag menar samhället…Det bekräftas genom en fungerande offentlighet där det finns tillräckligt många människor som tar sig an vad som händer med de olika grupperna, som uttrycker sin kritik eller sin uppskattning av vad politiken gör, som funderar över världens framtid i allmänhet och marknadens utveckling i synnerhet.”
– Tomas Steinfeldt, i DN, ang. tidningens roll
Kul då också att reklamforskning med ett samhälleligt perspektiv verkar vara på framtåg.
