Last updated by at .

Teknikbolagens icke-tekniska mognad

Internet och teknikutvecklingen har alltid nått nya mognadsstadier. Hittills har det varit just tekniska mognader. En synlig och som haft stor effekt på hur företag marknadsför och distribuerar tjänster är hur vi gått från desktop till mobil, och nu är det ljud och assistenter. Men ett intressant mognadssprång vi bevittnar nu är inte direkt tekniskt utan i allra högsta grad mänskligt, filosofiskt och politiskt. Pådrivet av teknik, javisst. Det kommer handla om integritet och privacy i väldigt hög utsträckning framöver. Från makronivån pådrivet av utvecklingen inom AI som tvingar silicon valley att för första gången ställa sig frågan “vad är det att vara människa?”, till mikronivån “men vänta, vad sjutton gör ni med min data?”.

Balansakten att hitta ett godtagbart läge för en användare som ändå ger utvecklarna affärsmöjligheter är en tyst förhandling. Vi använder teknik och tjänster mot vissa garantier och löften (som vi ofta i efterhand blir medvetna om, inför nästa förhandling). Här är vi traditionellt villiga att gå långt eftersom vi får mycket fantastisk mycket tillbaka. Men det finns en gräns och den blir vi mer och mer medvetna om, och förhandlingen kommer att se annorlunda ut framgent. Teknikföretagen kommer, tror jag att se på, och agera, annorlunda i denna balansakt. Mer långsiktigt och medvetet än kortsiktigt och opportunistiskt, vilket man ändå får säga varit fallet. Zuckerberg har i svallvågorna av deras privacyproblem och analytica-skandalen lovat att förstå saker och ting lite bättre.  Roger McNamees bok på ämnet Facebook och ansvarslöshet (och aningslöshet?) lär ju vara läsvärd, och the WeatherChannel får ju verkligen förklara sig.

Ett extremt exempel

Apple går dåligt på börsen. Något som självklart kan förändras lika fort, men Exponent hade ett intressant inlägg kring Apples home turf hårdvara (podd) som kanske inte är deras  blockbuster framöver. Och har man då slagit på privacy-trumman när man hade en underbar hårdvaruaffär – fortsätter man slå lika hårt när/om mjukvara blir huvudsaken? DuckDuckGo valde Apple Maps självklart för att man är en privacyfokuserad passande match. Kanske är Apples bästa “produkt” privacy och inte iPhone, påpekar Fastcompany (intressant tanke). På nationsnivå handlar det självklart om exempel som “skandalen” med Huawei.

Inget av de exempel ovan behöver visa sig vara signifikanta eller talande för vart detta leder. Men det är tämligen säkert att en ny typ av mognad och sätt att agera verkligen har kommit till tekniksektorn, svepande summerat, som kommer innebära någon form av personlighetsförändring i branschen. Från att fått vara helt nyfikna och progressiva, ofta till och med blåögda (och gillats för detta), till något annat.

Ska vi slösa några år på AI-frågan?

Eller lite mer utförligt: finns det en risk att vi (i onödan) slösar bort dyrbar tid på AI-frågan, precis som vi gjorde med “digitaliseringsfrågan” när det begav sig? Kort svar: ja, risken är överhängande. (För den stressade: förslag på en del av lösningen.)

I snart 15 år har jag på olika sätt arbetat med frågor kring digital teknik, nya beteenden, digitalisering, affärstransformation – det finns många namn. Gemensamt för arbetet, oavsett projektets plats i en organisation, har varit att det handlat om något nytt. Det var magiskt. Digitalt, svepande utryckt, löste det mesta. Specialister anställdes, som i ett slags vakuum skulle ansvara för och driva den digitala frågan. Dessa satt rätt ofta på marknad. Där var man framåtlutad. Buzzwords haglade som knott en sommarkväll.

Under en lång period, och i vissa fall pågår detta tyvärr ännu, slösades otroligt mycket tid. Avdelningar såg på saker och ting helt annorlunda. Inte för att det som en naturlag faktiskt var så, utan för att man lät det bli så. För att göra en lång historia kort, här är en förenklad diagnos på denna tid: dels de många specialisterna på olika avdelningar med olika drivkrafter, prestige och incitament. Helt klart ett mellanchefsproblem. Men en minst lika stor anledning är hur generalister underskattades. Det ser vi tydligt så här i efterhand. Det krävs kunskap och förståelse överallt. Ligamenten, lederna, synapserna, broarna. Kittet.

Nu är vi nog tyvärr där igen. Denna gång är fokusämnet AI. Det går inte en dag utan en AI-nyhet. Den ena sexigare och mer visionär än den andra. Det finns inte ett företag där ute som inte talar om AI. I vårt dagliga konsultarbete i en mängd branscher dyker ämnet upp titt som tätt. Det finns inte ett startupbolag i världen (känns det som) som inte hävdar att deras lösning bygger på AI (vilket de ofta inte alls gör). Förståsigpåarna blir fler och fler. Jag vill då bestämt inte framstå som en. Men jag gör vad jag kan för att försöka förstå vad det handlar om, och lika mycket vad det inte handlar om, samt hoppas ha fingertoppskänslan att balansera rätt. Slå till mig annars. Förhoppningsvis blir jag en god generalist med ett bra nätverk av specialister. För det, vill jag lova, behövs där ute. Generalister. Denna gång måste de vara på plats i tid, i alla de olika delarna av företaget. Det är arbetshypotesen.

Så nu tänker vi på Co:LabX att vi flippar på specialiststeken och fokuserar på detta med generalister. Vad gör man först av allt? Research och tar en massa möten. Vad gör man sen? En pilot. Och här är den. En 1,5-dagars utbildning för att bli generellt sett Startklar för AI.