Last updated by at .

Digital strategy deconstructed: key considerations, part. 2

This is the second part of a few, deconstructing and highlighting some important aspects of the concept of digital strategy and what to consider when approaching it. You’ll find part 1 here.

Part 1 was much about the power of words and definitions, and the need to actively reflect on this with the group responsible for thinking “digital strategy”. It also highlighted the power of using a networked perspective for understanding the integration, organisation wide implications as well as stakeholder alignment.

In this second part I’d like to touch on how brand culture and purpose matters greatly, and how reframing this, and ones market, creates a vantage point that fuels the thinking. I use two fairly well known examples to do this.

Ford manufactures cars, but a while back they redefined themselves as a mobility brand (actually, the original mission was to make America mobile, so not that drastic change…). What does that do? Obviously that depends. But there’s a number of things that fit very nicely together in business strategy, but I’d like to include it in digital strategy as we define that as broadly as strategic thinking in a digital (networked) world.

The mobility brand Ford saw the number of 16 year olds who get their first car drop considerably. More numbers are showing the same changes in demand. But if you’re not in the business of selling cars, but rather mobility, there’s another side to that.

Ford partnered with Zipcar which offers a subscription based model for access to mobility, in the form of cars. This could have been done without Zipcar. It is now done in different shapes and forms by many car manufacturers (I recently saw that Audi pushes micro-sharing experience, collective access to Audi cars)

Zipcar bought by Avis, but what if Ford bought it? Making money from providing mobility services in Volvos, BMWs etc? Competitors become collaborators. The revenue model drastically different. Not switching, complementing. All facilitated by new, networked, technology. But, more importantly: new self perception on behalf of the brand. The organisation, and how everyone sees value creation.

Slideshare: Part 2 touches on slide 5-7

reframing the market and the business

Product development vs business development. A networked perspective can dramatically fuel the thinking in business development. Looking at the brand, its purpose and meaning in peoples lives, is an important part of digital strategy. It might make it inseparable from business strategy, that’s fine. That’s actually just right. And here’s also where it becomes something bigger than a digital thing. That’s important, because when it’s a business matter, and even a cultural matter, you (still) have a better shot at getting more people excited and onboard.

The vast majority still don’t feel ”digitally savvy” and hence exclude themselves from ”digital” projects. Many are literally scared of it. But cultural transformation, processes, thinking about markets and business – there’s where you might find those people.

I’ve jotted down some thinking on meaning markets before. In the case with Uber, on slide 6, they think of themselves in a number of ways appart from ”taxi company”. One is as a logistics platform. What makes sense when you’re a logistics platform? Partnership with destinations. An open API. Revenue sharing between company and private drivers carrying out the transportation. All of the things that any taxi company could have done, but didn’t. Because their culture, self-perception and view on value creation, doesn’t allow for it. That’s right, it doesn’t allow for it. That’s how strong impact culture has on ideas. It’s back to definitions in a sense.

  • Always include, and even describe, your digital project/initiative as a (organizational) cultural one. You benefit from appealing to people who dislikes and even fear digital.

  • Rethink your market. Do the product vs. meaning exercise. What is your product? What is the meaning of you, and that product/service, in peoples’ lives? Then think about what your market really is. I’ve heard Unilever is very much in ”home care”, aiming to ”free up family time”. So how about a global platform for subscription based home-cleaning, laundry service, laundry pickup etc?

  • See also a method called Jobs To Be Done. This is not equating an initiative around digital strategy with innovation, but it is highlighting the perfect occasion for truly taking a stab at preemptively exploring ”how the business might change”.

OK. So two posts in and still no focus on media channels, social platforms and communication. I don’t think the next one will be either.

Digital strategy deconstructed: key considerations, part. 1

In a previous post about a digital marketing lab in Singapore, I realized I should probably structure and share some of my thinking and learnings having discussed, presented, debated, consulted on, workshopped around and taught digital strategy.

So, the reason for this first of a few posts is for a number of reasons:

1) Deconstructing a couple of slides used in workshops and talks, in order to structure what I believe is often overlooked and missed. It’s good for myself to do it.
2) If we’ve had a workshop together or if you listened to a presentation I gave – Hello! Here are some things we touched on if you feel like a refresh or if there was a language/speed problem. You should have the full presentation already.
3) Basically, why not share it beyond rooms of people.

So here goes number 1.

The first, and most important, thing to reflect on when approaching digital strategy

the blogpost Can you invent something new if your words are old, Deborah Mills-Scofield highlights the power words have over us. She’s a consultant in innovation. But not only in innovation is that important. It goes for politics, pedagogy, and our dear subject digital strategy.

Part 1 touches on slide 2-4

Because – what do we think when we think digital? Words and definitions, knowingly or not, frames and maybe even dictates, how we think. And how we think, well, that very much guides what we do and don’t do. As Kevin Spacey put it, TV is simply episodically punctuated video streams. From that, what can you (and disruptors did) imagine?

Add to that, you’ll be in a room of people, perhaps from different parts of and organisation with different agendas, ambitions and painpoints. This further necessitates a discussion around, and a common view on, what it is we’re digging into.

– So, what would you say digital strategy is (yes, that’s how rudimentary my question is)? Take 3 minutes and try to articulate it concretely. Write it down if it helps.
Silence, looks, twisting in the chair. A few smiles. More looks.
– Would you care to go first?
– Hrm, well. It’s about how we communicate with the different target groups in different channels and social networks.
– OK, good. And what did you write down?
– Well, I don’t know. I wrote that it’s basically everywhere around us. It’s everything today.
– Wow, that’s quite all encompassing and massive. Personally I can nod to that. You?
– Actually, I would say that it’s our future business. Our business strategy.
– OK.

A typical conversation about the word digital and digital strategy. Often taken for granted as self explanatory and clear. Not so clear anymore.

Some people implicitly are talking about communication and channels, while others seem to understand it as something that’s basically everything. While some are very clear about the fact that it’s the future business strategy. Digital definitely affect communication and the communication landscape, but maybe that’s communication strategy that just happen to be hightly “digital” today? And surely we can agree that “digital” is effecting more or less every aspect of society today, and hence is everywhere. As a consequence it has to be taken into account when thinking about ones (future) business model, revenue models and business strategy. It’s all obviously correct, but until the whole room realises this, and recognizes the complexity (but also opportunity) in this observation, getting constructive and solution focused is useless.

The reality in which we strategise is networked. Networked is a very useful word as opposed to digital because it more clearly stresses the fundamental shift, change and impact (probably not the originator, but the guy I associate with stressing the benefit of using networked is Mark Comerford, @markmedia) in a way that we can feel and see as we mention it. If I’m in a store shopping and I’m all connected – is there brick and mortar vs e-commerce? Yes. Is there offline vs. online? No. From a networked perspective, that dichotomy is flawed and reframing this makes all the difference.

This is why the great variety in response to digital strategy is so natural. We see it from different angles. It’s like the proverbial elephant and the blind men. PR people see one thing, service design folks another and e-commerce managers yet another, and so on. The solution to this is to discuss ones business and reality from a networked perspective. This way, you’ll see the integrated and holistic nature of digital strategy.

These two activities are my suggestion for a start.

  • Mind the words you use (in general) in this case digital strategy specifically. Dig deeper into what we take for granted (I’ll touch on that again from another perspective). Understand the lens through which you see the concept, and understand what you don’t see.
  • Approach the project as strategic thinking in a networked world. That means departments, stakeholders, business units and even the business model itself, will reveal those clear connections and the need/power in approaching everything as an integrated totality. This can come across as massive and frustrating, but it’s also where the true power of a digital strategy lies.

More on that in the next post. Thoughts and comments are more than welcome.

online mobile in offline and why it’s wrong

Margot Langsdorf from PSFK on Vimeo.

A good reminder of a few things. There’s not offline and online. Connectivity is simply a new dimension and mobile is hence about mobility. Which means there’s confusion to be experienced when/if working on mobile strategy and digital strategy and social strategy. Maybe it’s best to just talk about strategic planning and thinking for being real world ready…

The holistic approach to digital strategy is simply about the real world

In the article Why Nordstrom’s Digital Strategy Works (and Yours Probably Doesn’t), from Harvard Business Review, the three authors (from MIT Sloan School of Management, MIT Sloan’s Center for Information Systems Research and University of Texas at Austin) stress the fact that although a great number of respondents (in their research) expect competitive advantage from SMACIT technologies (Social, Mobile, Analytics, Cloud, IoT) – it’s unlikely to happen. Those technologies are rather minimum requirements, and highly available to boot.

The trick lies in how you combine, deploy and use them. Yes, that’s when you add a strategy behind it all. But as is often the case with strategy – it’s mostly a word used (bantered) and rarely a concept well practiced. Reasons being lack of a true aim, a real problem to overcome, no sober discussion around strengths to focus on and weaknesses to accept, overly unrealistic expectation (feels good and looks good, but doesn’t help with crafting strategy that actually helps) etc. So it’s unlikely to happen not because it can’t happen, but because the concept of strategy is so poorly practiced.

The Nordstrom example they use highlights the difference between disparate initiatives in different parts of an organisation – masquerading as digital strategy – versus a coherent and holistic approach that realizes that a powerful digital strategy that actually accomplishes something has to take the full picture into account. Not mobile. Not social. But how everything fits together in the real world, and in real situations, with the business in the center.

This is not a matter of having the best apps, analytics, or social media tools. Instead, it’s a matter of tending to the details of building integrated digital capabilities, one at a time, making the right data accessible, and simplifying processes. Most retailers will struggle to do this because they haven’t architected their product or customer data for easy access by the new digital capabilities. Without those core capabilities, integration with and among new digital capabilities is virtually impossible.

  • building integrated…
  • data accessible
  • processes
  • easy access
  • integration

Notice how all of that has nothing to do with technology and everything to do with how people are going to work with it. And that demands understanding why it’s needed at all (what can we do better, i.e. what problem do we have today). These aspects revolve around the business, they highlight the importance of stakeholder alignment, cross departmental understanding, processes etc.

The authors sign off by suggesting that we Develop a strategy for succeeding in the digital economy—a purpose that leverages your unique capabilities and responds to market opportunities. Then grab every technology that takes you there.

And thinking about how to succeed in the digital economy is, of course, equally thinking about how to be real world ready. So if strategy is a word that sets the wrong tone and triggers the wrong associations – just make it about the real world.

Medieorganisationers större roll i samhället

Tidningar, nyhetsorganisationer, journalistiken (?), mediehus i en bredare bemärkelse har problem. Utmaningar drivna av teknisk utveckling, och med detta förändrade beteenden med betalningsovilja betyder grus i maskineriet. Knappast en nyhet för någon. Men som en mycket intelligent man påpekade, så kan man inte lösa problem på samma nivå som problemet skapades.

I många fall betyder det att dessa tekniskt drivna förändringar och utmaningar inte nödvändigtvis löses med hjälp av tekniska lösningar, utan lösningen ligger på en djupare, mer fundamental nivå. Från två medieorganisationer kommer två exempel, inte på lösningar, men intressanta steg som vittnar om en utvärdering av sin roll i samhället. Sin mening ur ett större perspektiv och därmed nya möjligheter att tackla utmaningarna.

Det jag enkelt kallar meaning markets (och skrev lite om här) är ett förlösande koncept/metod/arbetssätt. Absolut besläktat med begrepp som brand purpose men mycket mer aktiverande än så. Brand purpose är en form för att, som så ofta, kort och koncist utrycka ett varumärkes kärna och syfte. Ett viktigt konstaterande, men inte så speciellt drivande i sig. Att aktivt arbeta med meaning market genererar riktning, idéer, förhållningssätt och även nya/alternativa affärsmodeller eftersom det hela tiden söker slutvärdet för användaren. Inte ingångsvärden. En verbifiering av purpose helt enkelt.

Medieorganisationer tycker jag är extremt intressanta ifrån detta perspektiv. Vad har vi dem till? Vad är dom för oss i samhället? Förr i tiden väldigt tydligt nyhetsförmedlare. Mycket papper. Initierade, inlästa, ifrågasättande och granskande. Men varför?

Medieorganisationer beskrivs medievetenskapligt utefter ett gäng parametrar så som organisation, medieteknisk beskaffenhet (etermedia, print etc), juridiska aspekter, affärsmodell och så vidare. De skiljer sig på olika sätt, men hur man än vänder och vrider på det så är medieorganisationer det (starka) klistret i samhällskittet som ju förutsätter insatta och upplysta medborgare, och aktiva kanaler mellan samhällets deltagare.

Betyder det då “bara” rapportering eller har detta av historiska (och medietekniska) skäl varit så bara för att…?

The Guardian har en väldigt framåtlutad och offensiv inställning till deras roll i framtiden. Globaliserad organisation med exempelvis satsning på USA. Digital first-initiativet är mycket tydligt. De är erkända som bland de bästa på nyhetsvärdering, men inte nödvändigtvis de bästa att snappa upp och rapportera. De kan alltså inta en mer faciliterande roll, med samma slutmål, och gör också detta genom tydliga initiativ kring citizen journalism.

Guardian Reporting

Det är då ett naturligt steg att för ett mer kollaborativt arbetssätt (och globaliserat perspektiv) börja utbilda. Inte journalister, bredare än så. Vad de kallar Guardian Master Classes har växt till sig.

Att arbeta för att stärka samhällskittet, inte själva bara rapportera och granska. Samma mål, mycket större mening. Större marknad, ökad och bredare relevans samt möjligheter att generera nya typer av intäkter och bättre knyta användare till sig (lock on, som en kollega utrycker det).

SvD tillhandahåller “SvD Läs och Skriv”

Även SvD har reflekterat över sin roll bortom rapportering och ett samtidigt konstaterande av minskande intresse ibland yngre personer. Med “Läs och Skriv” agerar man proaktivt och inte endast efter ett rapporteringsfokuserat syfte. Man spelar en aktiv roll i skapandet av intresserade (och läskunniga) medborgare. För det är målet med rapporteringen, men därmed inte sagt att rapportering är den enda aktiviteten eller metoden. Intressant, och förhoppningsvis mer än en sidosyssla.

Här finns sådant som är relevant för tonåringar. Jag läste en krönika om skolor som slösade pengar på reklam; det var något som jag inte hade tänkt på förut, säger han.

– Alexander Willemsen, 15 år

Att få engagerade samhällsmedborgare är ju jätteviktigt, säger hon och tillägger att ungas läsförmåga och samhällsintresse är centrala frågor för en demokrati.

– Madeleine Ellvin, lärare

Det är inte svårt att komma att tänka på mängder av företag – varumärken – som kämpar för sin relevans, momentum, betydelse(fullhet) och lönsamhet. Hur många är inte de som tuffar på, bakbundna av det man alltid gjort? Vad kan de göra? Vad skulle de kunna vara? Jag påmindes att posta de här raderna som legat och skrotat som lösa reflektioner när följande citat dök upp på en skärm nära mig.

“Every organisation eventually becomes inward looking, bloated and loses sight and becomes pretty much useless”

– Steve Forbes


Vänsterpartiet – nej, nej, nej oavsett vad

DNs ledare ringar in precis det jag upplever med Vänsterpartiet, de är ett hopplöst nejsägande parti. Dom spelar evigt “defence” och maler uteslutande på med sina nej, nej, nej. Man kan – och utifrån ett varumärkesperspekiv bör – utan att blanda in faktiska politiska budskap och visioner diskutera energin, framåtandan och “momentum” bakom partier. Vänstern är toktröga.

Vänsterpartiet vill förändra sin image som dogmatisk nejsägare. ”Vi måste lära oss att uttrycka oss på rätt sätt. V har tidigare varit mer nej än ja”…

– DN (Linda Snecker)

Erik Modig skriver på sin kommunikationsblogg på Dagens Media om, hur man vinner ett val. Jag tycker två kommentarer till artikeln sätter fingret på vad Vänstern än så länge missar.

Du har så fel….Sverige vilar på en socialdemokratisk grund, den som lyckas vinna essensen ur den vinner. M lyckades ett tag men nu tar S åter rodret. Ideologi är starkare än reklam, den har nämligen arbetats in under generation efter generation. På så sätt är vi olikt många andra länder.

Kommenterar Jonny

Jonny, du har förmodligen rätt. Jag tror dock inte jag har fel för det. För det första så handlar det om HUR man vinner ”essensen” och då tror jag ovanstående principer kan hjälpa. För det andra finns osäkra röstare som inte baserar sitt val på ideologi. Det är dessa kommunikationen kämpar om.

Replikerar Erik Modig

Precis, kampen om yngre väljare, till exempel, måste ta i beräkningen att ideologi – extremt starkt begrepp inom Vänsterpartiet – är ett fenomen som för en yngre väljargrupp kanske inte riktigt är vad det varit (förutom för de inbitna, och de är ju frälsta). Vi ser ju substitut till kyrka (varumärken till viss del), politiska ideologier (subkulturer, nära grupper), stark geografisk tillhörighet (webbens geografi) etc.

Vi ser starka trender inom individualisering, uppluckrade arbetsformer (friare, inte bara osäkra och nedriga som Vänstern påpekar), socialt engagemang, intresse för rättvisefrågor mm. Småföretagandet är starkt, intressebaserade konstellationer formas utan geografiska begränsningar, man har större möjlighet att påverka än någonsin tidigare. Allt detta gör mängder med unga individer för att det är meningsfullt och ger dem värde. Frågan är hur Vänstern appellerar till denna yngre, medvetna och företagssamma generation/grupp? Vänstern framstår mest som solidaritetspolis (inte fel i sig), och inte inspiratör (avgörande metod för positivt momentum). Det ena borde inte utesluta det andra. Vi får väl se om de tätare inpå valet faktiskt presenterar några konkreta, inspirerande och offensiva förslag för att uppnå vad de vill (målet bakom ideologin) eller om det är idel förbud, nej och begränsningar.

connected intentions

“When you use Buycott to scan a product, it will look up the product, determine what brand it belongs to, and figure out what company owns that brand (and who owns that company, ad infinitum). It will then cross-check the product owners against the companies and brands included in the campaigns you’ve joined, in order to tell you if the scanned product conflicts with one of your campaign commitments.”

We want to do good, make the right decisions. Eat green, wear helmet, give to the needy. What we say and want to do doesn’t always (almost never?) equal what we actually do. Attitudes and intentions might be there (I said I’d start wearing a helmet, and really meant to, for about a year) but behaviour is held back by barriers often ridiculous in nature.

The Buycott app, covered here in Springwise, is an example of a phenomena where those barriers, standing between intentions and behaviour, are lowered. When intentions are enforced and supported effortlessly, things can get interesting. Users/consumers tend to forget, but if forgetting gets harder, there’s even more pressure on brands.

Brands need to think harder (and try harder) to operate in a world where active and intentional (strategic) brand building more frequently is done through operational actions, decisions, etc, and less so through intentional brand communication.

Doing bad stuff has always risked ending up in the news or search results, but it (generally) demands momentum, a high “shittiness level” and a collective outrage. We’re alerted (and reinforce) though common sentiment and mass behaviour in a connected society. Connected information like this, which helps our intentions by becoming connected intentions, doesn’t. It becomes as individual as the wine suggestion app in a bottle store.

That doesn’t mean groups and social pressure doesn’t exert power on brand choice/decisions, but an added – again comparably effortless – nudge and reminder is potentially big. In a way it’s what connected and quantified self is/will be for daily health decisions in general.

business transformation before digital transformation

MITSloan presented some results from a survey about the need for digital transformation (companies face an imperative: adopt new technologies effectively or face competitive obsolescence as the study states). Results include an interesting, but not so strange, paradox:

  • 78% say achieving digital transformation will become critical to their organisations within the next two years
  • Only 38% of respondents said that digital transformation was a permanent fixture on their CEO’s agenda

I think this circles the most pressing issue and bottleneck; the interchangable use of digital transformation and business transformation.

Looking at digital technology (in whatever shape or form) from the level you stand, will not help you transform the business. Albert Einstein said that “No problem can be solved from the same level of consciousness that created it”. If you are expecting business transformation, you need to work on where that transformation might be going before you look at digital technology. Multiple answers will do too, scenario planning and future creation are exercises in plurality, but you simply cannot view things like you used to.

Despite growing acknowledgment of the need for digital transformation, most companies struggle to get clear business benefits from new digital technologies. They lack both the management temperament and relevant experience to know how to effectively drive transformation through technology.

Brand therapy in order to aim business transformation

So It’s backwards. Technology won’t give you the new future and reveal possible business benefits, it helps reach it and to an extent anticipate it. Companies need to revisit their entire reason for being, the meaning of them in peoples’ lives. Turn it inside out, because whatever you are now was created in a reality which is no longer. You need to go to brand therapy. Looking at yourself through the same old eyes simply cannot reflect a transformed image. You need a new level of self consciousness which means you have to have the guts (and realise the scope of a transformational process like this) to question old truths. You have to be prepared to redefine what you do (the business) as opposed to how you do things (the tools).

MITSloan survey, barriers to digital transformation

What I say is missing from this is the lack of a clear purpose and new self consciousness. The pieces that help give change a clear direction, reason and fundamental meaning.

language hinders you from creating for your meaning market

There are product categories and then there are meaning markets. Well, to me there is. I keep coming back to the importance of brands thinking about themselves as having meaning in a greater context. What is the meaning with us? Of course viewed from the other side it’s about what value do I (user) get out of them (brand). And when corporations can ask themselves that question from the perspective of a consumer (customer centricity) is when you start seeing opportunities within a/your meaning market.

Product categories are limiting. Ford as a car brand? Then go ahead and invent better cars (and product innovation is of course needed). Ford as mobility brand? Then it makes perfect sense to team up with (hell they could have started it) Zip Car and help sell transportation by the hour to consumers used to buying music by the song, as Gretchen Effgen, of Zipcar, put it a while back. Joint miles program with air line? Why not.

In digital transformation (i.e. business transformation, mind you) – definitions, perspectives and self perceptions makes all the difference. This, by super smart Deborah Mills-Scofield, I liked:

“There is a balance between using the past to understand the present and guide the future, on the one hand, and on the other, creating something fresh that leaves the old behind. We need analogies to understand the new (eg, horseless carriage) yet they also hold us back by it constraining our thinking (eg, horseless carriage).”

– Deborah Mills-Scofield, In HBR

And if you think that’s only about semantics and words, here’s the knock-you-straight business version from Peter Drucker.

“The greatest danger in times of turbulence is not the turbulence; it is to act with yesterday’s logic.”

Almost all clients I’ve come in contact with and in any way consulted in digital transformation, whether tactical or strategic, the issue has sat there. Definitions. Definitions reinforced by legacy. This keeps you distanced from the future. Regardless of how evenly or unevenly distributed it might be…

att hitta rätt problemen och att få lösa det

Nyligen diskuterade några gamla kollegor och jag kring detta med konsulters möjlighet, eller omöjlighet att lösa de riktiga problemen efter att ha involverats utifrån en specifik disciplin. Alltså reklambyråer är reklambyråer och löser reklamproblem även om reklamproblemet egentligen är ett annat. Visst finns dessa, men det är inte överdrivet många. Att identifiera ett problem och resonera kring hur lösningen kan se ut, vilket när man nyktert ser på saken ofta är ett par scenarios, inte ofta kan måla upp helt “disciplinfria” scenarios.

Ett tydligt exempel kommer upp. Kundtjänst kostar för mycket och detta måste åtgärdas. Ärendena handlar övervägande om fakturaproblem och missuppfattningar. Problem: fakturan och inte kundtjänst. Lös problemet med otydlig faktura.


Kommer att tänka på detta nu när frågan om presstödet är på tapeten.

När presstödet en gång inrättades var problembeskrivningen klar: förstatidningarna var på väg att slå ut andratidningarna…
Nu är det även förstatidningens ställning som är satt under hot, när annonsintäkter försvinner och den digitala omställningen är svår att hantera.

– Cilla Benkö, DN.

Det handlade inte om andratidningen just, utan vad den representerade: en levande journalistik med flera perspektiv. Motsatsen till enkelriktad och ensidig. Varför? För det är en förutsättning för en välfungerande demokrati. Den utsatta andra tidningen var symtomatiskt för problemet. Självklart då, men mindre självklart nu (nu är det mer komplext), men samma grundläggande utmaning består.

Konkreta förslag saknas inte. Det handlar till exempel om att genomföra det av riksdagen beslutade avskaffandet av den orättvisa reklamskatten, samt att momssatsen för digital journalistik inte ska vara högre än för journalistik på papper.

– Cilla Benkö, DN.

Det viktigaste och bästa man kan göra när man letar lösningar, är att återgå till problemet och försäkra sig om att man inte utgår ifrån symtom, utan den faktiska kärnan i problemet. Men hur väl är du positionerad att överhuvud taget få gehör för detta? Ja, har du rullat med vad kunden hela tiden ber om, oavsett om det förefaller rätt eller fel, blir det svårt. Är du för djävla omedgörligt får du aldrig behålla uppdraget. Blandar du bara in människor ifrån ditt skrå, din disciplin, ja då är det svårt att få gehör för annat resonemang.

Vill du lösa de verkliga problemen, bevisa det genom att inte alltid komma dragades med samma gamla problemlösare. Agera tvärdisciplinärt, perspektivskiftande och i mångt och mycket explorativt. Knyt till dig organisationskonsulter. Etc.

Garanterat nya uppfattningar om vad problemet är.

Micco har (självklart) skrivit ett bra inlägg om detta med att ringa in det faktiska problemet. Det jag tänker mycket på, är metoder för att bli personen/organisationen som gärna får göra det.

Har någon tänkt mycket på detta? Droppa en kommentar eller ett mail, why don’t you.

ta turen till dig på vinnarum casino

Ta Turen Till Dig

Det är inte första gången jag jobbar med poker och casino, dvs spänning, underhållning och den ständigt hägrande chansen att vinna stålar. Vilken är den största drivkraften om man nu ska välja mellan de tre? Ingen – det är en onödig diskussion, även om alla spelbolagsrepresentanter säger sig ha en klart bild på hur landet ligger. En som gör dem unika och tydligt annorlunda gentemot konkurrenterna. Jag håller ju aldrig riktigt med, men vi släpper det.

Vinnarum är ett svenskt Casino (ja, det kan faktiskt spela en viss roll att det är svenskt) uppbackat av Bonnier Gaming (ja, ännu viktigare garant) där strategiarbetet satte fingret på ett ganska intressant fenomen tycker jag. Inom casino och poker representeras ju i kommunikation nästan alltid någon aspekt av skicklighet, tur eller underhållning. När det gäller just tur har vi en tendens att tala i termer av antingen/eller. Inte bara “antingen har du det eller så har du det inte”, utan även som i “antingen så har man tur, eller så är man skicklig”. För de som känner sig skickliga kan detta med att ha tur vara direkt avtändande.

Men faktum är att det finns en hel del forskning kring tur, och det faktum att det inte är helt upp till antingen fru fortuna eller din exceptionellt begåvade hjärna. Nej, de två sitter ihop. Det tyckte vi var en jäkligt intressant och sporrande tanke som resulterade i uppmaningen att “Ta turen till dig. Aktivt alltså; se till att få tur.

Läs mer om tur, skicklighet och hur de samspelar i Richard Wiseman’s bok “The Luck Factor”

Vinnarum “Turmetoder” from Tre Kronor Media & Create on Vimeo.

ta turen till dig - vinnarum

Vad tänker du själv när okänt nummer ringer?