Last updated by at .

Ber du om case så plocka isär dem

Jag lyssnade nyligen (som vanligt) till filosofiska rummet och avsnittet om Aristoteles ”Fysik”. Inte bara är verket i sig uppenbarligen en obduktion av fysiken och naturen och hur den (verkar) funka, utan även avsnittet är ett metaforiskt intelligent böljande samtalshav, mellan tydliga exempel och analys av mekaniken och förhållandena bakom den. Ett bra case.

Detta är något jag saknar så otroligt mycket i många föreläsningssituationer. Case efterfrågas, gärna best practice, men de får gärna avverkas tillsynes utan djupare reflektion. Av många. Inte alla, så klart. Workshops är annorlunda. De kretsar inte kring case utan lek och utforskning av just mekaniken. Om den designats väl vill säga.

Min uppmaningar är att lyssna efter vad som ligger bakom exemplet. Välj aktivt att inte bemöta eller fråga om exemplet i fråga, utan principerna. Förstå mekaniken. Dyker då inte frågorna upp, ja då har du alltid en väldigt enkel. Att du hör vad personen säger och beskriver, men att du bättre vill förstå grundprinciperna. Kan personen i fråga inte obducera detta case på ett sätt som är upplysande bakom det uppenbara, då ska du istället befinna dig i en workshop.

kommunikation som påverkar

from Cecilia Edling Ostman on LinkedIn

Kommunikation är sannerligen ett brett område. Kommunikatörer i organisationer pysslar med internkommunikation och externkommunikation, som i sin tur kan brytas ner på säkert hur många underliggande typer som helst.

Det ultimata målet med kommunikation måste vara på beteendenivå. Det gäller för övrigt alla som håller på med människor… Kommunikationsbranschen i stort har varit, och är fortfarande, rätt dåliga på att definiera och mäta dessa. Mina närmaste konsultkollegor och jag talar rätt ofta om att gå från värderingar/kommunikation till praxis och beteenden. Alltså att se bredare på kommunikation utifrån frågan “vad kommunicerar detta”. Inte bara börja med kommunikation som innehåll utan lika mycket vad något i sin tur kommunicerar vidare. Vi arbetar inte specifikt med kommunikation utan förändringsprogram, men kommunikation blir där självklart ett av alla viktiga verktyg. Exemplet här ovan – från Kårrestaurangen på Chalmers – trillade jag över på LinkedIn, delat av Cecilia Edling Östman, en kollega från vääääldigt länge sedan.

Ett fantastiskt exempel på hur kommunikation, i det här fallet med uppgift att lyfta klimataspekten av vad vi stoppar i oss (gissar jag, oavsett så skulle det kunna vara det), kan ta ett fantastiskt steg från uppmanande budskap ofta en bra bit ifrån aktivitets/beteendetillfället till mer av en aktiv (“nudging”) roll exakt i beteendetillfället. Och med enkla medel.

Den här typen av kommunikation lånar mer från digital/tjänsteutvecklingen än traditionell kommunikationsstrategi och planering. Kommunikatörer som ännu inte lånat/stulit/berikat sig i den världen missar något.

Journalistic nuggets beginning of 2017

2017 means yet another year for journalism to find its way forward. A subject I love a little extra. It’s a little messy to say the least. So many wonderful things and opportunities from a technological point of view, and from another we have increasing scepticism towards media, a president down right fighting a war on them and then my favorite one (given my focus on digital and business transformation) around workflow, processes and its own perception on journalistic work. A few nuggets that recently struck me.

From The Washington Post came this fact checking plug-in for tweets by Donald Trump (for chrome here). Funny and handy in itself given how much he twists facts, but the phenomena beyond Trump is thought worthy from a facts relationship point of view. Interesting because it’s an extreme version on “the news/article/post vs. stream scale”.

Add to this the issue of comments. The value (and risk) of them, and the need for very different view on, and workflow for, journalism. Niemanlab shares a study on comments. It’s a good place to correct errors and clarify stories. If comments were a piece of the article or whatever the format of the piece might be. Both from a reader/recipient perpective and journalist/producer perspective. For reader/recipients as a natural continuation of an article/post and a producer as equally much of ”the job” to populate.

The report says the Times isn’t doing enough to build reader engagement; “our richest community engagement right now” is in “nooks and crannies” like Well posts and recipes. “The Times experience doesn’t get more interesting or valuable as more of a reader’s friends, relatives and colleagues use it. That must change.”

A block from Nieman’s summary of the New York Times 2020 report that came out early 2017, indicating how to develop NY Times digital first (what else..). A quote that’s basically an expression or statment around how to look at journalism from a network/social perspective.

We all know of Medium, but another service started by the founders of Twitter was Branch. I always thought that was way more interesting than Medium. Read a bit about it here (from 2012). It felt like an attempt, at least, to work out how comments/perspectives of high-profile people could blend with that of you and me, in relation to a subject, in some structured format (platform) beyond the original platform of a (news)post, for example. Still not cracked.

The threat of artificial intelligence more intelligent than ourselves

Detta med artificial intelligence va? EU-parlamentet släppte sin robotrapport. Massa möjligheter men också hot. Kill switch? Jo, det känns kanske tryggast så. DI Digital lyfter även denna biten:

Men utredningen belyser också att robotar kan utgöra ett potentiellt hot mot människor. Det finns en möjlighet att AI kommer att vara vida överlägsen den mänskliga intelligensen, heter det. Om det inte kontrolleras riskeras människans överlevnad.

från DI Digital

Jag slås av att vi också kan våga se det som så att om robotar blir mer intelligenta än oss människor så kanske vi har en bättre chans att överleva. För så intelligenta beslut har vi väl ofta inte tagit? Just a thought.

Business transformation report, by Tieto

My work is never dull. I frequently get involved in workshops and discussions with stakeholders from different industries, all battling the same core challenge. That of change and transformation. Recently I got a taste of private banking. I’m not going to share any of that, but it struck me how true much of this Business Transformation Report, from Tieto (a leading Nordic IT Service Company) and Kairos Future (Strategic Futures Consultants) is spot on and true based on the conversations. Some excerpts:

“Hand on heart: Is your prime goal with adopting new technology incremental change or radical innovation?”

”The reason we do not invest more in transformation is not lack of resources. It’s because we simply don’t know what to invest in”.

– Major Bank executive (Tieto report)

“Even though they might have a rough idea of where the market and technology is heading, they are uncertain of how the business models will play out and what the consequences will be. The questions those executives need to ask is: Will you be more certain if you sit waiting, or if you invest small in exploration and low-cost experimentation?”

Easier said than done, transforming and changing. But waiting to be sure isn’t the route you want to bet on.

Don’t just stand there (chapter):

  1. Do you have a clear view of where the future of your industry is heading over the next 3-7 years?
  2. Would you describe your company as an active future-oriented reallocator?
  3. Do you have a process for scouting and acquiring promising companies or technologies?
  4. Do you actively engage your partners and customers in co-creation activities to find the future for you?

“Consequently, having a culture where people are embracing or at least not rejecting changing behaviours (my marking), practices and attitudes is necessary if a fundamental transformation will ever take place.”

That’s an interesting distinction when working with change. You don’t have to focus on loving change, start by not disliking it so much, and from that position you can do things slightly different. Doesn’t sound as a big difference, but it is. Don’t go for daring to do things differently. Go for not being afraid of trying some things differently.

“As neurologists and neuroscientists say, we become what we constantly do. This is true not only metaphorically. Even our brains are being transformed and rewired as we start to use them in different ways. So fundamental transformation in terms of new practices and behaviours is – literally – fundamental.”

End of block quotes…

Full report accessible here.

Vänsterpartiet – nej, nej, nej oavsett vad

DNs ledare ringar in precis det jag upplever med Vänsterpartiet, de är ett hopplöst nejsägande parti. Dom spelar evigt “defence” och maler uteslutande på med sina nej, nej, nej. Man kan – och utifrån ett varumärkesperspekiv bör – utan att blanda in faktiska politiska budskap och visioner diskutera energin, framåtandan och “momentum” bakom partier. Vänstern är toktröga.

Vänsterpartiet vill förändra sin image som dogmatisk nejsägare. ”Vi måste lära oss att uttrycka oss på rätt sätt. V har tidigare varit mer nej än ja”…

– DN (Linda Snecker)

Erik Modig skriver på sin kommunikationsblogg på Dagens Media om, hur man vinner ett val. Jag tycker två kommentarer till artikeln sätter fingret på vad Vänstern än så länge missar.

Du har så fel….Sverige vilar på en socialdemokratisk grund, den som lyckas vinna essensen ur den vinner. M lyckades ett tag men nu tar S åter rodret. Ideologi är starkare än reklam, den har nämligen arbetats in under generation efter generation. På så sätt är vi olikt många andra länder.

Kommenterar Jonny

Jonny, du har förmodligen rätt. Jag tror dock inte jag har fel för det. För det första så handlar det om HUR man vinner ”essensen” och då tror jag ovanstående principer kan hjälpa. För det andra finns osäkra röstare som inte baserar sitt val på ideologi. Det är dessa kommunikationen kämpar om.

Replikerar Erik Modig

Precis, kampen om yngre väljare, till exempel, måste ta i beräkningen att ideologi – extremt starkt begrepp inom Vänsterpartiet – är ett fenomen som för en yngre väljargrupp kanske inte riktigt är vad det varit (förutom för de inbitna, och de är ju frälsta). Vi ser ju substitut till kyrka (varumärken till viss del), politiska ideologier (subkulturer, nära grupper), stark geografisk tillhörighet (webbens geografi) etc.

Vi ser starka trender inom individualisering, uppluckrade arbetsformer (friare, inte bara osäkra och nedriga som Vänstern påpekar), socialt engagemang, intresse för rättvisefrågor mm. Småföretagandet är starkt, intressebaserade konstellationer formas utan geografiska begränsningar, man har större möjlighet att påverka än någonsin tidigare. Allt detta gör mängder med unga individer för att det är meningsfullt och ger dem värde. Frågan är hur Vänstern appellerar till denna yngre, medvetna och företagssamma generation/grupp? Vänstern framstår mest som solidaritetspolis (inte fel i sig), och inte inspiratör (avgörande metod för positivt momentum). Det ena borde inte utesluta det andra. Vi får väl se om de tätare inpå valet faktiskt presenterar några konkreta, inspirerande och offensiva förslag för att uppnå vad de vill (målet bakom ideologin) eller om det är idel förbud, nej och begränsningar.

nuggets: purposeful design

the balance watch
from time differently

The balance watch (PSFK) – a very purposeful design to remind you of work/life balance. Reminds me, working with brands and overwhelmingly with communication solutions (yet not necessarily communications challenges only), that problems are affected/caused by the environment and the problem mustn’t necessarily be attacked on the level we see it. In this case; constant visual reminder in stead of perhaps a recurring yearly, quickly forgotten, resolution.

Client/agency relationship example: how much time/focus is dedicated to how you are going to solve a challenge? How you are going to work together? The fact is that solutions can be many and very different, and the how will unquestionably vary. Many great ideas die not because of the idea itself but because the parallel discussion around the process (the purposeful design thereof) of materialising it was missing (resulting in subsequent budget/timing/execution shock).

As a matter of fact, as creative agencies have more possibilities (types of solutions), speed is crucial and complexity an increasing variable – process is going (is) to be a great competitive advantage. Perhaps even the most important one.

the value, or not, of online advertising

From a brand communications perspective, some of the most interesting things happening are around new ways of connecting to people that, at least, buy or use your product. I say at least because today there’s nothing holding people back from promoting and selling your brand, if they dig it. And there’s nothing holding brands back from not making that more likely. I like what Rick Liebling touches on in this post about the future of retail, and how brand advocates can/should/will be viewed differently from an organisation-boundary-perspective. More thoughts on that in a later post.

At the other end, brands need to continue to “just lightly nudge” people into buying their services and products and display advertising is, from a user behaviour and media usage pattern perspective important. A few bits that are connected happened to pop up about the same time.

Google says that its technology could be a game-changer, in that it will create an advertising product that can command a premium.

“Display inventory to date has been limitless,” said Faville. “It could be that prices for viewable inventory become higher as advertisers’ confidence increases in the system. There is a high likelihood of these ads being seen as valuable to marketers.”

From The Guardian/technology

“The problem with television is that people must sit and keep their eyes glued on a screen. The average American family hasn’t time for it, it will never be a serious competitor to radio broadcasting.”
– The New York Times in 1939, by way of Dave Trott.

Via Gustav von Sydow

“Well-informed people know that it is impossible to transmit the human voice over wires, as may be done with dots and dashes of Morse code, and that were it possible the thing would be of no practical value.”
– 1865 Boston Newspaper, by way of Dave Trott

Via Gustav von Sydow

Premiumization is likely to happen. Exclusivity formats too. And likely to work, because it actually should work. We will break free from terminology like display vs ondemand TV vs online TV vs Broadcast TV etc and see more clearly. Nobody ever clicked on a TV ad, yet we know it works. Mere exposure effect is real, etc. Just a reflection.

att hitta rätt problemen och att få lösa det

Nyligen diskuterade några gamla kollegor och jag kring detta med konsulters möjlighet, eller omöjlighet att lösa de riktiga problemen efter att ha involverats utifrån en specifik disciplin. Alltså reklambyråer är reklambyråer och löser reklamproblem även om reklamproblemet egentligen är ett annat. Visst finns dessa, men det är inte överdrivet många. Att identifiera ett problem och resonera kring hur lösningen kan se ut, vilket när man nyktert ser på saken ofta är ett par scenarios, inte ofta kan måla upp helt “disciplinfria” scenarios.

Ett tydligt exempel kommer upp. Kundtjänst kostar för mycket och detta måste åtgärdas. Ärendena handlar övervägande om fakturaproblem och missuppfattningar. Problem: fakturan och inte kundtjänst. Lös problemet med otydlig faktura.

Osv.

Kommer att tänka på detta nu när frågan om presstödet är på tapeten.

När presstödet en gång inrättades var problembeskrivningen klar: förstatidningarna var på väg att slå ut andratidningarna…
Nu är det även förstatidningens ställning som är satt under hot, när annonsintäkter försvinner och den digitala omställningen är svår att hantera.

– Cilla Benkö, DN.

Det handlade inte om andratidningen just, utan vad den representerade: en levande journalistik med flera perspektiv. Motsatsen till enkelriktad och ensidig. Varför? För det är en förutsättning för en välfungerande demokrati. Den utsatta andra tidningen var symtomatiskt för problemet. Självklart då, men mindre självklart nu (nu är det mer komplext), men samma grundläggande utmaning består.

Konkreta förslag saknas inte. Det handlar till exempel om att genomföra det av riksdagen beslutade avskaffandet av den orättvisa reklamskatten, samt att momssatsen för digital journalistik inte ska vara högre än för journalistik på papper.

– Cilla Benkö, DN.

Det viktigaste och bästa man kan göra när man letar lösningar, är att återgå till problemet och försäkra sig om att man inte utgår ifrån symtom, utan den faktiska kärnan i problemet. Men hur väl är du positionerad att överhuvud taget få gehör för detta? Ja, har du rullat med vad kunden hela tiden ber om, oavsett om det förefaller rätt eller fel, blir det svårt. Är du för djävla omedgörligt får du aldrig behålla uppdraget. Blandar du bara in människor ifrån ditt skrå, din disciplin, ja då är det svårt att få gehör för annat resonemang.

Vill du lösa de verkliga problemen, bevisa det genom att inte alltid komma dragades med samma gamla problemlösare. Agera tvärdisciplinärt, perspektivskiftande och i mångt och mycket explorativt. Knyt till dig organisationskonsulter. Etc.

Garanterat nya uppfattningar om vad problemet är.

Micco har (självklart) skrivit ett bra inlägg om detta med att ringa in det faktiska problemet. Det jag tänker mycket på, är metoder för att bli personen/organisationen som gärna får göra det.

Har någon tänkt mycket på detta? Droppa en kommentar eller ett mail, why don’t you.

annotations as visible but passive moderator

Comments and commenting on the internet is great, but a nagging issue at the same time. It’s the missing aspect to journalism, seen as it’s societal glue, voice and protector (the good journalism, that is).

The experiment over at Quartz is interesting. Reframing reader input/feedback, ever so slightly, as annotation. Annotations referring to specifics within a text (written text, but this can be applied to any text such as audio, video or any container or format).

Comments and discussions often derail because there’s a delay in one or many comments – from people who get off topic or express out of bounds ideas (bounds being decided both by the editors’ AND the readers’ norms). Before you know it it’s to late to nudge it back.

Reframing comments as annotations keeps discussions, individual comments, much closer to the intentional piece commented on. Feels like there’s something in that. Sort of local hyperlinks, making the comment and commented very visible and chained together.

Keeping it close to subject is important in discussions. Live discussions are often kept on topic by some moderator.If discussions wander off, it’s dealt with quickly and guided back to topic. Impossible in other situations (even video based discussions are hard, due to both technical noise but not seldom a feeling of “they’re so distant so I’ll go on, the risk isn’t huge”), but it feels like annotations is one that might work well for recorded texts.